Nu var det då äntligen bokat! Avstämningar med och transaktioner till arrangören är gjorda. I maj far vi åt sydost till sydligare breddgrader på fotoresa i ett par dagar varav en av dem blir en tur till Tjernobyl. Vi kommer bl.a att få mata fisk (big catfish) vid kylvattenkanalen, träffa folk som flyttat tillbaka till området, besöka den helt öde stan Pripyat för att se alla de kända landmärkena såsom simhallen, pariserhjulet osv. Efter att pratat om det länge så är vi nu då äntligen på väg!

Tack Sanna!

Edit i efterhand: Och kameran är laddad!

I söndags bar det som sagt av in till den djupa småländska skogen och en gammal nedlagd militäranläggning av modell mini som kamoufleras av ett rejält och ståtligt utedass…

Hitintills i UE-militär-väg har vi bara besökt mindre anläggningar, och denna var inget undantag – modell mini med i praktiken en gång och 1 stort rum plus ett större avdelat rum.

Något avslöjande var dock denna gröna elcentral som stod i sin prakt en bit in på vägen, ett 10-tal meter från anläggningen.

Säkerligen har några människor som irrat sig in i skogen med desperat hopp om att hitta ett privat ställe att slappna av på blivit förvånade när de öppnat dörren till detta utedasset.

Direkt när man kommer ner så är det en enda long korridor, i andra änden en nöduppgång med stege inmurad i väggen. Kanske en 3:e-del av vägen in så är ingången till rummen på höger sida. Väl skyddat av en tung och rejält skottsäker plåtdörr.

En gemensam nämnare för övergivna bunkrar som ligger insprängda i berg under jorden är att det blir väldigt väldigt fuktigt. Sen som bonus luktar det ofta väldigt äckligt också, ungefär som en gammal övergiven källare i ett gammalt hus. Här var det inget undantag. Lampor, tak, kabelstegar – ja i princip överallt så hänger fuktdropparna redo att landa på någons kamera i ett väl valt tillfälle.

Det var förmodligen ett tag sedan dessa fyllde en funktion för avfuktningen av stället.

Johan i rum nummer 1, det lilla av dem två rummen. Jordade uttag var nog ganska bra att ha.

När man från tunneln gick in i dörrhålet så möttes man av denna korridor som bestod av passage och elcentral men även en hatthylla och sopborste.

Ett av elskåpen. Tydligt syns här i taket hur fuktigt det är.

Rum nummer 2, det stora sett från den gemensamma hallen. förmodade kabelrännor i golvet och något som liknande en scen till vänster.

På bilden ovan syns till höger denna lucköppning i väggen. Bakom denna luckan finns en lika stor av samma modell som den skottsäkra dörren in till rummen och den öppnas även ut i korridoren. Vad kan den ha användts till måntro?

Detta är taget inifrån det stora rummet och till vänster ser man korridoren mellan rummet. Nere till höger syns vad som liknande en scen och därefter är det ett rum in till höger med en skjut-jalusi-dörr.

Den förmodade nöduppgången, eller alternativa in- och utgången i andra änden av berget.

Dagen till ära var det min autobot som tog mig, Daniel och Johan dit vi skulle.

Det var länge sen senast faktiskt.

Det var intressant att se och det luktade äckel, precis som det ska i gamla och övergivna ställen…

(Uppdaterad 23/6 med länk till fler bilder )

Kl 9 styrde vi kosan söderut för att nå vårt mål. Enligt mig såg vi minst 19 rådjur, jag lovar…

Karlskrona är ju en militärstad hela alltet mer eller mindre och detta stället vi besökte var ett gammalt nedgånget och igenvuxet ställe på Koholmen.

Utanför ser det inte ut att vara alltför mycket.

Genom denna entrén har några stycken soldater klampat i rask takt genom tiden som detta ställe var i bruk.

Den förmodade huvudentrén. Vem kan denna ”Jace” vara, månntro?

Det man möts av när man stiger in är rostiga dörrar till olika rum samt en trapp upp där en utbränd bil står.

Vad vore ett ställe utan ett riktigt kök?

Vart man än tittade så såg man tydliga tecken på att det brunnit och att allt det rinnande daggvattnet från berget har lämnat sina spår i form av sot och rost och en halvtrevlig doft.

Fint.

Det imponerar på mig hur bilen har lyckats hamna där den står. Någon, eller några, måste ha lagt ner ganska mycket energi på att få ner den i gången.

På baksidan fanns det två ytterligare portar, båda märkta med att vara kemikalieförråd. Ett av dem var låst med hänglås men det andra stod vidöppet och helt tomt bortsett från krossade glasflaskor till tusen. Undrar vad som finns bakom de låsta portarna?

På tillbakavägen i tunneln syns trä-bråtet tydligt precis som soten på vägar och tak.

Rost igen.

Förr i tiden hade man också element.

Ett tydligt tecken på vad hög luftfuktighet och ständigt drypande vatten kan göra.

Taken i alla rum var lutande och hade korrigerad plåt vilket gjorde att allt vatten rann ner i hängrännorna som ledde ner i stuprör som i sin tur styrde ut vattnet i små kanaler som gick ut i tunneln. Smart.

Jag fick även den stora äran att idag besöka den, för mig, hitintills mest bepansrade toaletten jag sett.

Utöver denna avskilda toan så fanns det vidare in i toarummet också en likadan toa till samt en avlång träbänk (av samma modell som denna på bild) med 5-6 sitsar som dock var ihoprasad. Där satt man nog gött…

The crew.

Ett litet men trevligt ställe som rekommenderas att besöka!

EDIT: Fler bilder på Johans blogg.